Blog

Embrace!

New York

Växjö

Stefan Umaerus

Lördag, 10 december, 2011

De dagar Chely och jag var i Växjö var vi del av ett intensivt och välorganiserat program, som innefattade inte bara en vernissage, men också en paneldiskussion vid Linné universitet, en reception för sponsorer och den Svensk- Amerikanska Handelskammaren, samt slutligen en mottagning i landshövdingsresidenset med Växjös landshövding Kristina Alsér.

Växjö är en de platser i världen där det förflutna är lika levande som samtiden. Några av träden i natur reservatet vid Slottsruinen är bokstavligen millennium träd. De har växt i 1000 år, bladen är fortfarande gröna varje vår.

Jag kommer, som en av deltagarna i Embrace! att vara tacksam för alltid för att Växjö och Sverige visade sig från sin bästa sida. Chely, som är född i Caracas, Venezuela, fann allt lätt överväldigande. Vårt stora tack till alla vid St. Sigfrids Folkhögskola, där vi bodde under vernissagedagarna, och kunde se fram mot en fantastisk, lokalt producerad, frukost före dagens program. Att hålla samman ett evenemang med så många deltagare och så många lokalt engagerade är en prestation i sig av utställningsarrangörerna, Kulturparken Småland.

Onsdag, 12 october, 2011

Min första blogg text om Embrace! och vernissage dagarna i Växjö den 14, 15 och 16 september, 2011.

Chely och jag hade en fantastisk tid i Sverige och Växjö.

Vernissagen, som började med en parad från Växjö stadsbibliotek till Utvandrarnas Hus, var en succé. Utvandrarnas Hus hade inte plats för alla som ville komma in!

Växjö bor gick praktiskt taget man ur huse för att visa sin sympati med tanken för Embrace!, för att se konstutställningen i Utvandrarnas Hus och visa sitt stöd för utställningsarrangörerna Erica Månsson, Kultur Parken AB, Småland samt utställningskommissarierna Lixuan An och Pia Sjölin.

Embrace! engagerade en avsevärd del av Växjös invånare, inte minst genom flaggan, som komponerats vid sju skolor i Växjö.

Med familjer och vänner blir deltagar siffran betydligt större än de 800- 900 personer som var del av vernissagedagen.

Tillräckligt för att skapa en effektiv kontra punkt till framtida värsta möjliga scenarier. Första gången jag deltar i en förebyggande parad, och i en konstutställning där PR till stor del görs via Internet.

Tisdag, 6 september, 2011

Utställningen Embrace! tar form i Växjö. Vi kommer att vara där om några dagar. Foton från Utvandrarnas Hus kan ses här: Embrace Småland - Facebook!.

Deltagarlistan för Embrace! kan ses här: Glöm inte att se på deltagarnas nätsidor!

Vi ser fram emot att se helhetsbilden.

Både och jag och Chely har känt flera av deltagarna i Embrace! sedan lång tid. Några känner jag från Sverige.

Vi är mer än väl i nivå kvalitetsmässigt med konstnärer, musiker och modeskapare från andra delar av världen i New York.

Vi adderar alla, på ett positivt och genuint sätt, till Sverigebilden.

Nationen som varumärke, “branding“, en idé med ursprung i Storbritannien och reklam, har förespråkare även i Sverige. Vår är inte en fabricerad bild.

Fredag, 2 september, 2011

Corona Borealis skapades i april och maj 2011 i en lokal hyrd direkt för projektet vid Essential Therapy, 25e gatan i nedre Manhattan.

Målningen har ett syfte: att skapa närvaro, för mig själv, och för andra. Kompositionen är asymmetrisk, med olika tolkningar fullt möjliga.

Corona Borealis började som en - mycket storformatig - akvarell målning, känslomässigt förnimbar och fysiskt närvarande

Lika fysisk och närvarande som de utställnings besökare vi kommer att möta i Växjö, när vi reser till Sverige om 10 dagar.

Det är därför Corona Borealis existerar.

Jag deltar i Embrace! för att vara del av en impuls och förstärka en energi.

Det är så min målning för Embrace!, Corona Borealis, är komponerad. Färg är energi. Vi är energi. Våra tankemönster är energi.

Många kloka ord har sagts om syftet för Embrace! , om tolerans och förståelse, för att överbrygga motsättningar och undvika konflikter.

Alla är inte positiva till multikulturalism.

Lyssnade nyligen på Storbritanniens premiär minister på C-SPAN. David Cameron hävdade att det multikulturella samhället är ett misslyckande.

New York är multikulturellt. Här talas mer än 130 olika språk. Alla som kommer till Manhattan vet detta. Det är därför de är här.

Jag växte upp i Sveriges jordbruksbygder, där det kunde ta generationer för att inte ses som en främmande fågel och utsocknes.

Bernhard Karlgren fann i de småländska dialekterna - lokalt ett uttryck för egenart och tillhörighet - en metod att kartlägga det kinesiska språkets rötter.

Verkligheten är full av paradoxer.

Det är lätt kyligt - det är september - men soligt i hörnet av 79e gatan och East End Avenue.

Mina tankar är svarta som de småländska sjöarna eller bländande som vore de illuminerade av Twin Lights, fyren i Sandy Hook Bay.

Tisdag, 30 augusti, 2011

Orkanen Irene har just lämnat oss, efter dagar av regntunga skyar, tolv timmar av stormvindar och drivande regn. Vattnet har sjunkit undan något i alltid turbulenta East River.

Vi överlevde den vildsinta Irene. Chely och jag förbereder oss nu för resan till Växjö och Sverige.

I artikeln om Embrace! gör Smålandsposten jämförelser med temat för Embrace! - migration - med Vilhelm Mobergs romansvit om Karl Oskar och Kristina från Duvemåla. Vi, deltagarna i Embrace!, ses som återvändande från, det som i Amerika heter "bortom havet".

2011 är inte 1811 eller ens 1911. Vi lever i en globaliserad värld. Den befolkas av individer, alla unika.

Det är inte Roberts öra som berättar i konstverken för Embrace! i Utvandrarnas Hus vid vernissagen den 14 september, 2011.

Söndag, 21 augusti, 2011

Det är nu ett halvt år sedan Pia, Lixuan och Mats kom på besök för serien av intervjuer med konstnärer från Sverige, i New York. Jag sade i intervjun, motiverat av mina minnen från Sverige - jag sommararbetade på Tagels Gård i Mistelås socken, Småland - när jag växte upp.

“They are local people. They do not understand evil, and how sophisticated it can be.“

Detta motiverat av de två massmord jag upplevt på nära håll i min livstid: massakern på Himmelska Fridens Torg den 4 juni, 1989, och attacken på World Trade Center, September 11, 2001.

Jag minns att jag tänkte addera i samtalet med Lixuan.

“Do not think Sweden and Scandinavia are immune!“.

Den 21 juli 2011 följde bombdådet i Oslo och massakern på Utöya.

Jag är ett efterkrigsbarn, född i Sverige, 1951, och skuggorna från det förflutnas totalitära tanke mönster är konstant närvarande; ett mörkt moln överallt där jag arbetat med mina konst projekt, eller ställt ut. Från Peking till Santo Domingo.

De har namn av ideologier, religiösa och politiska. Jag tror att en beskrivning i fattbara ord är för enkel. “Natt Klockan Tolv på Dagen“ (Darkness at Noon, tysk titel: Sonnenfinsternis, av Arthur Koestler, 1940) är en bättre beskrivning. Arkitekturen är redan på plats och letar efter proselyter.

Kartan är inte definierad av geografiska gränser. De är vi som måste definiera kartan, för att citera program förklaringen för Embrace! :

“Embrace! is our shared dream for the future. It is our dream to live in harmony regardless of origin, religion, cultural background or political beliefs. Embrace! stands for humanism, empathy, tolerance, acceptance and love.”

Med mitt tack till Erica Månsson, Pia Sjölin, Lixuan An, Mats Petersson, och alla som deltar i Embrace! för den vackra tanke som är Embrace!; att definiera det nya Småland för världen, för att göra klart, bortom allt tvivel, som Esaias Tegnér en gång skrev:

“Vad våldet må skapa är vanskligt och kort. Det dör som en stormvind i öknen bort.“

Saturday, December 10, 2011

The days Chely and I were in Växjö we were part of an intense and well organized program, which included not only the opening, but also a panel discussion at the Linné University, a meeting with sponsors and the Swedish-American Chamber of Commerce, and finally a reception at the Governor's House with Växjö's Governor Kristina Alsér.

Växjö is one of the places in the world where the past is as alive as the present. Some of the trees in the wildlife preserve close to the castle ruin are literally millennium trees. They have been there for a 1000 years, the leaves still light green every spring.

I will, as one of of the participants in Embrace!, be forever grateful that Växjö showed us
Sweden at it's very best. Chely, born in Caracas, Venezuela, found everything quite overwhelming. Our big thank you to all at St. Sigfrids Folkhögskola, where we lived, and could look forward to a wonderful, locally produced, breakfast before each day's program. To organize an event with so many participants and so many locally involved is a feat in itself by the exhibition organizers, Kulturparken Småland.

Wednesday, October 12 , 2011

My first blog entry about Embrace! and the opening the days in Växjö, September 14, 15 and 16, 2011.

Chely and I had a fantastic time in Sweden and in Växjö.

The opening, which began with a parade from the library to the House of Emigrants was a success! The House of Emigrants did not have space for everyone wishing to attend.

Quite a turn out to see the art exhibition, to show support for the concept for Embrace! and support the exhibition organizers Erica Månsson, Kultur Parken AB, Småland and the co-curators Lixuan An and Pia Sjölin.

A huge number of people living in Växjö are involved in Embrace!, not least because of the flag, created at seven schools in Växjö.

With families and friends the figure of all persons involved is higher than the 800 - 900 attending the day of the opening.

Embrace! succeded in creating a counter point to future worst case scenarios. The first time I participate in a preventive parade, and in an art exhibition where PR to a large extent is done on the Internet.

Tuesday September 6, 2011

The exhibition Embrace! is taking shape in Växjö. We will be there in a few days days. Photos from the House of Emigrants can be seen here: Embrace Småland - Facebook!.

The list of participants can be seen here. Do not forget to take a look at the participant's websites!

We look forward to the entire picture.

Both and I and Chely have known several of the participants in Embrace! for a long time. A few I know from Sweden.

We are all well on the level quality-wise with artists, musicians and fashion creators from other parts of the world in New York.

We all add, in a positive and authentic way, to the Sweden picture.

The nation as trademark, “branding “, an idea with origins in Great Britain and advertising, also has advocates Sweden. Ours is not a fabricated picture.

Friday, September 2, 2011

Corona Borealis was created in April and May, 2011, in a space leased directly for the project at Essential Therapy, East 25th Street in lower Manhattan.

The painting has a purpose: to create presence - for myself, and for others. The composition is asymmetrical, different interpretations are entirely possible.

Corona Borealis began as one - very big - watercolor painting, emotionally and physically present.

Just as physically present as the visitors to the House of Emigrants we will meet in Växjö, when we travel to Sweden in 10 days.

This is why Corona Borealis exists.

I participate in Embrace! to be part of an impulse, to amplify an energy.

This is how my painting for Embrace!, Corona Borealis, is composed. Color is energy. Our thoughts are energy. We are energy.

Many wise words have been said about the purpose of Embrace!, about tolerance and understanding, to bridge contradictions and to avoid conflicts.

Not everybody is in favor of multiculturalism.

Recently listened to Great Britain's Prime Minister on C-SPAN. According to David Cameron multiculturalism is a failure.

New York City is multicultural. New Yorkers speak more than 130 different languages. Everyone who comes to Manhattan knows this.This is why they are here.

I grew up in the Swedish countryside, where it could take generations not to be seen as a stranger.

Bernhard Karlgren found in the local dialects in the province of Småland - locally an expression for individuality and belonging - a method to map the roots of the languages spoken i China.

Reality is puzzling and full of contradictions.

Outside it is chilly - it is September - but sunny, in the corner of 79th Street and East End Avenue.

My thoughts are black as the lakes in the province of Småland, or blinding as if illuminated by Twin Lights, the lighthouse in Sandy Hook Bay.

Tuesday, August 30, 2011

Hurricane Irene just left us, after days of rain and gray skies, twelve hours of stormy weather and driving rain. The water level is back to normal in the always turbulent East River.

We survived the savage Irene. Chely and I now prepare for the journey to Växjö and Sweden.

In the article about Embrace! Smålandsposten compares the theme for Embrace! - migration - to the story in Vilhelm Moberg's books about Karl Oskar and Kristina from Duvemåla. We, the participants in Embrace!, are seen as returning from, as it is called in America, overseas.

2011 is not 1811 or even 1911. We live in a world defined by globalization. It is populated by people, all unique.

The works of art for Embrace! in the Emigrant House at the opening September 14, 2011, is not the story of Robert's ear.

Sunday, August 21, 2011

Six months ago Pia, Lixuan and Mats came on a visit for a series of interviews with artists from Sweden, in New York. I said in the interview, thinking of my memories from Sweden - I worked in the summer time on Tagel, Mistelås, Småland, when I grew up.

“They are local people. They do not understand evil, and how sophisticated it can be “.

I said this motivated by the two massacres I have experienced close at hand in my life time: the massacre on the Tiananmen Square, June 4, 1989, and the attack on the World Trade Center, September 11, 2001. I remember that I intended to add in the conversation with Lixuan.

“Do not think Sweden and Scandinavia are immune! “.

On July 21, 2011 a bomb exploded in Oslo, followed by a massacre on Utöya.

I am born in post-war Europe, 1951, Sweden, and the past shadows of totalitarian thought are constantly present; a dark cloud everywhere I have worked with my art projects, or exhibited. From Beijing to Santo Domingo.

They have names of ideologies, religious and political. I believe a description in understandable words is too simple. Darkness at Noon (German title: Sonnenfinsternis, by Arthur Koestler, 1940) is a more accurate description. The architecture is already in place, in search of followers.

The 21st century map is not defined by geographic boundaries alone. The definition of the map is up to us, to quote Pia Sjölin and Lixuan An writing about Embrace! :

“Embrace! is our shared dream for the future. It is our dream to live in harmony regardless of origin, religion, cultural background or political beliefs. Embrace! stands for humanism, empathy, tolerance, acceptance and love.”

With my thank you to Erica Månsson, Pia Sjölin, Lixuan An, Mats Petersson, and all who participate in Embrace! for the beautiful thought that is Embrace!; to define the new Småland for the world, clearly and beyond the shadow of doubt, and to prove, as the Swedish author Esaias Tegnér once wrote:

“What violence may create is unstable and impermanent. It dies like a whirlwind in the desert away.“

New York, 2011

Stefan Umærus